Multipeln - Titel

Apr 7, 2012 AV PELLE ERIKSSON

Vad är en multipel?

av Leif Eriksson, The Swedish Archive of Artists’ Books

En multipel är ett mindre konstverk i en liten begränsad upplaga. Ofta billigare än ett originalverk, t.ex. målning eller skulptur, men omfattar ändå respektive konstnärs särprägel och stil. En viktig och tidig svensk multipelutställning var Multikonst 1967 som arrangerades av Konstfrämjandet och Riksutställningar 1967.
      
      

Multikonst 1967 föregrep den engelska, Three to Infinity: new multiple art, som arrangerades av Arts Council of Great Britain 1970.



Den svenska Multikonst 1967 omfattade 100 konstverk av 100 svenska konstnärer som visades på 100 svenska orter samtidigt med gemensam vernissage i Sveriges Television. Projektet blev en succé, men omdebatterat då vissa ansåg att Multikonst 1967 banaliserande konsten.

   

Jag såg själv utställningen på Lunds konsthall. Idag är de deltagande konstverken attraktiva för samlare. Multikonst 1967 visade grafik, objekt, skulpturer - bland annat Pye Engströms kopulerande par Lek för vuxna i brons, som blev en skandalsuccée som omgående såldes slut. Av de inbjudna svenska konstnärerna valde en jury ut de hundra verken.
Multikonst 1967 visade alltså hundra verk, och på Arts Council of Great Britain’s Three to Infinity: new multiple art, (Tre till oändlighet) visades 737 multiplar, de flesta avbildade i katalogen med uppgift om konstnär, material, upplagor och editörer. Den kryptiska titeln ska läses ”Tre till oändlighet”.
Intressant nog medverkade några svenska konstnärer på den engelska utställningen med verk som Konstfrämjandet var utgivare av. Herta Hillfon, Mouth, 1969, Arne Jones, Blossom, 1969, Sivert Lindholm, Picture packaging, 1969, Nicke Rosén, Mirror wave, 1968, Anna Sjödahl, Handrolled, 1968, Birgit Sköld, Wave, 1968 och Carl Fredrik Reuterswärd, Laser, 1969, Editions Wahlström and Widstrand fanns med på utställningen.
Men Erik Dietmans bok inpackad i Hansaplats-plåster, QUELQUES M. ET CM. DE SPARDRAP, a short story by ERIK DIETMANN i en upplaga av 200 exemplar signerad Dietmann 1963, var varken med på Multikonst eller i London 1970. Det är en artists’ book, eller snarare ett artists’ book-objekt.

   

Dietmans verk är alltså samtida med Ed Ruschas berömda Twentysix Gasoline Stations, 1963, som betraktas som pionjärverket inom genren artists’ books. Jag delar inte helt den uppfattningen utan anser mig ha belägg för att åtminstone C O Hulten och Carl Fredrik Reuterswärd gav ut artists’ books mycket tidigare, Hultén redan 1947 med Drömmar ur bladens händer på sitt klassiska förlag IMAGE. Bonniers gav ut de flesta av Reuterswärds artists’ books på 1960-talet, exempelvis Göta kanal VIP 1960.

      

Carsten Regild saknades också på de båda utställningarna. Hans multiplar var gjorda efter 1967 och 1970 och därför inte aktuella i urvalet som gjordes. Ett annat senare exempel är Stina Ebers Gjutjärnshjärta, utställt på Krognoshuset, Lund. (bild)

   

Med konstgenren artists’ books utvidgas begreppet multiplar och blir i princip oöverskådligt. Det finns i dag arkiv både i Europa och USA som har samlingar som omfattar 80.000 verk, t ex på museet Weserburg i Tyskland. Så vi lämnar dessa konstverk utanför multipelbeskrivningen här och håller oss enbart till föremål, miniverk som är ”småskulpturer” utgivna i upplagor av konstnärerna själva eller av deras gallerister.
Robin Campbell som ansvarade för utställningen Three to Infinity: new multiple art 1970 i London inleder sin presentation av utställningen med att ta upp några traditionella grupper som exempel på multiplar: etsningar, litografier, screentryck, gjutna figurer (skulpturer), film, böcker (artists’ books). Men en mindre del av utställningen fokuserar på verk som är industriellt producerade. Det är främst dessa verk som jag rubricerar som multiplar, men jag har inga invändningar beträffande hans beskrivning.
Edition Staeck, Heidelberg, har gjort en rad multiplar, bland annat Magnetische Postkarte i en av Joseph Beuys signerad pappask. Inuti ligger en järnplåt med texten "MAGNETISCHER ABFALL" inpräglat och löst en rund magnet som häftar fast vid plåten, också den är signerad. En annan multipel är Yoko Onos A Hole to See the Sky Through ’71 (1971), ett vykort som Edition Staeck gav ut. Dessa båda exempel tillhör kategorin Fluxus.

   

Fluxus är kanske den internationellt mest omfattande konströrelsen vid sidan av Mail Art. Man menar att det var det litauisk-amerkanska konstnären George Maciunas (1931-1978) som initierade Fluxus och skapade en rad multiplar, s.k. Flux-kits eller Fluxus boxes. En rad andra fluxuskonstnärer i New York fortsatte, liksom Robert Fillliou, Ben Vautier, George Brecht, Eric Andersen i Europa. Här har Bengt Adlers, med Adlers Editions bidragit med ett flertal multiplar med några av de nämnda och prominenta fluxuskonstnärerna.

   
   

Några svenska multiplar som jag redan har nämnt är av C O Hultén, Carl Fredrik Reuterswärd, Erik Dietman och Carsten Regild. 1975-76 gjorde jag själv en rad multiplar som visades på Galleriet hösten 1976 på min utställning ERBJUDANDE. Vernissagekortet var gjort av annonsbyrån Sören Blanking i Malmö som en Favörannnons, tala om multiplar!

      

I anslutning till Claes Oldenburgs första utställning på Moderna Museet 1966 gjorde han Knäckebröd, en multipel i rostigt gjutjärn i 250 ex, numera eftersökt på auktioner.
Bok-Konsum på Wallingatan i Stockholm visade i april 1960 Daniel Spoerris Edition Mat. Man citerar Marcel Duchamp: Den moderna konsten söker sin Gutenberg. Alltså är det en form för "massproduktion" ett kännetecken på multiplar. Redan 1936 visade Duchamp sina rotoreliefer på uppfinnarmässan i Paris, och Daniel Spoerri repriserade på Edition Mat Marcel Duchamps Rotorelief.

   

Andra gallerier som gav ut multiplar är Agnes Widlund på Galleri Samlaren i Stockholm. I det avseendet hade hon hjälp av Pontus Hultén, Oscar Reutersvärd och Hans Nordenström som bland annat utgjorde redaktionen för galleriets unika tidskrift Kasark som började utkomma 1954. En udda trycksak bestående av sju (7) sidor, vars förebild förmodligen var tidskriften "The Blind Man" utgiven av Henri-Pierre Roche och Beatrice Wood där man i nummer 2 tog upp Marcel Duchamps numera försvunna readymade Fountain i artikeln "The Richard Mutt Case", Fountain refuserades av utställningskommitéen i Society of Independent Artists som Duchamp själv var medlem av. Över 2000 verk ställdes ut 1917, men Duchamps urinoar signerad R. Mutt försvann. Det enda som blev kvar är ett fotografi tagit av Alfred Stieglitz.

   

Galerie Eva af Buréns främsta insats är den utställning som arrangerades tillsammans med Ulf Linde där det visades repliker av Duchamps readymades. En betydande del av Buréns multiplar har varit de mycket personliga vernissagekort som hon lät de utställande konstnärerna formge.
De vernissagekort som Eva af Burén gav ut fick sina efterföljare i de vernissagekort som Anders Tornberg Gallery senare skickade ut. Buréns är nog mindre kända medan Tornbergs har hamnat hos auktionsfirmorna. Även dessa ska betraktas som multiplar i och med att de är typiska exempel på respektive konstnärs verk.
I den engelska katalogen finns ett bra index över de utställda multiplarna, totalt 737 stycken, med hänvisning till respektive konstnär, verk och utgivare. Bland de exempel som visades i London 1970-71 finns några klassiska exempel. Robin Campbell antyder också att utställningen är ”a small homage to Marcel Duchamp”. Duchamp var tidig med sina ”multiplar”! Till exempel Rotoreliefs 1935, om man inte tar med hans readymades från 1914.
Barbro Bäckström (1939-1990) deltog på Multikonst 1967 med Avstannad rörelse, en skulptur i aluminium, men hon gjorde också bröst och rumpor i vit formpressad plast i upplagor 1973 i egen produktion. Beck & Jung, dvs. Holger Bäckström (1939-1997) och Bo Ljungberg (1939-2007) med den gemensamma signaturen Beck & Jung, gjorde Felixsnurran för Felix konstförening 1968 i 60 exemplar. Den bygger på deras unika ”bildalfabet”, som de lanserade 1966 och som gjorde dem till pionjärer för den databaserade konsten.

      

Om vi närmar oss samtidskonsten så har vi naturligtvis fortfarande grafiska blad, även om denna form har minskat i omfattning. Artists’ books är kanske än större än tidigare. För egen del har jag förutom alla mina 131 artists’ books gjort verk mellan 1965 och 2010 -- En smekning 1965 till 977 ord, Polis, polis, potatismos 2010 -- som alla är multiplar. Ytterligare exempel är Tio nya grafiska metoder från 1980. Eller Tala är silver, tiga är guld 2001. En alldeles särskild form för vissa av mina egna multiplar är mina POST-CART®, inte grafiska blad utan miniatyrverk tryckta i offset i olika stora upplagor, ca 20 olika, som jag gjort sedan 1977.

      

Ytterligare några multiplar
Multiplar är mycket varierande i sin form. Ibland är det mapp med olika grafiska blad. Eller ett bokobjekt. Eller Mail Art- och Post-Cart-projekt. Eller Stamp Art, dvs ”frimärken” och rubberstamp art - stämpelkonst.

Ytterligare några exempel på svenska multiplar
      
   
   
   
      
   

Länkar:
Konstfrämjandet
Riksutställningar
Arts Council England
Pye Engström
Hertha Hillfon
Sivert Lindblom
Carl Fredrik Reuterswärd
Erik Dietman
Ed Ruscha
C.O. Hultén
Carsten Regild
Martin Wickström
Edition Staeck
Joseph Beuys
Yoko Ono
George Brecht
Ben Vautier
Robert Filliou
Marcel Duchamp
Daniel Spoerri
Pontus Hultén
Oscar Reutersvärd
Brul
Kasark
Ulf Linde
Anders Tornberg Gallery
Barbro Bäckström
Beck & Jung
Konst i bokform
Galerie St. Petri
Artists’ Books: Wedgepress & Cheese
multipel.nu, ℅ Mediaverkstaden, Södra Förstadsgatan 18, 211 43 Malmö, tel. 040-780 20 el. 780 80 info@multipel.nu    Facebook
© 2011 Multipel.nu.